När änglar faller längre ner än botten

– En pojke ska vara stor och stark innan han blir stor och stark, som Sonny säger med sitt genomskådande, ibland poetiska dårpippital; alltid med axlarna uppspända till öronen.
Spelet är överhuvudtaget fysiskt, koreograferat – det behövs eftersom den eländestäta, expressiva tragedi som detta är annars kunde riskera att bedöva åskådaren. Samtidigt faller den inte i fällan att bli alltför grov eller förenklad med för mycket sex- och våldaction. Rollgestalterna får tänka också, stillna. Och förhoppningsvis infriar När änglar faller längre ner än botten ambitionerna att öppna för reflektion över barn i kriminella och/eller missbrukande miljöer, innan- som utanför murarna.

Nina Lekander, Expressen den 5/8-2008

Pjäsen

”När änglar faller längre ner än botten” handlar om en familj uppdelad i ensamhet. De bär på en livslögn. Drogberoendet sätter familjen i en sträckbänk. Det söndertrasade uttrycket  ”älska dig själv för att kunna älska” hånler, då en ängel kommer på besök. Ängeln möjliggör en återupplevelse av olika händelser och val i deras liv. Allt eftersom pjäsen fortskrider blir mamman mer och mer inkapabel att upprätthålla sitt liv i förnekelse. Insikterna som en efter en drabbar henne starkt, förlamar och uppmanar till förändring.

Pjäsen är baserad på möten och intervjuer med intagna män och kvinnor på anstalter, människor med sakkunskap i ämnet, samt kvinnor från organisationen KRIS och deras barn.

Ladda ned programmet från föreställningen